Pingstdag

Tänker på den dagen som står beskriven i 1 Mos. 11. "Låt oss bygga en stad med ett torn som når ända upp till himlen. Vårt namn blir känt och vi slipper vara skingrade över hela jorden." Så fel det blev när människan ville ha makt och ville komma upp på Guds nivå. Det blir alltid fel när man vill det. Gud var tvungen att stiga ned till Babel och skapa förvirring. Och från den dagen fanns många språk och man förstod inte varandra.
Jag undrar vem som led mest - människorna eller Gud? Gud led i alla fall i flera tusen år. Ända till den första pingstdagen i Apg 2. Då klev Gud genom sin Ande in i ett hus och fyllde det och tungor av eld fördelade sig och människorna blev fyllda av ande så att de började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. Var och en kunde höra sitt modersmål. Istället för förvirring, som det var i Babel skapades förståelse mellan människor.
Första berättelsen handlar om hur männískan strävade uppåt för att inta Guds position. Detta förorskade förvirring.
Andra berättelsen handlar om hur Gud genom sin Ande steg ned till människan för att inta hennes position. Då skapas förståelse.
Anden har vi fått för förståelse mellan männsikor, inte för att skapa barriärer. Och när förståelse skapas bland människor blir Gud synlig!