Påskaftonstankar

Påskafton – mellan långfredag och påskdag
Redan nu – ännu icke

Redan nu har Jesus dött för våra synder
Ännu icke har Gud bekräftat hans offer genom att uppväcka honom.

Redan nu har offret offrats
Ännu icke har mottagaren tagit emot offret

Redan nu har förlåten rämnat
Ännu icke är vägen till nådastolen fri

Redan nu har jorden bävat
Ännu icke har himlen öppnat sig

Redan nu har döda kroppar uppstått
Ännu icke har de gått med den uppståndne till Jerusalem (Matt 27:53)

Redan nu har Jesus kallat till en ny familjebildning (Joh 19:26-27)
Ännu icke har vi gemenskap över alla gränser

Redan nu är rövaren med Jesus i paradiset
Ännu icke har vi lämnat denna jord

Redan nu är vetekornet i jorden
Ännu icke har det burit hundrafaldig skörd

Redan nu har vi fått Anden som arabån (förlovningsring, underpant, borgen 2 Kor 1:22)
Ännu icke har bröllopet stått

Redan nu är löftet givet
Ännu icke har vi sett hemlandet

Redan nu vet vi att påskdagsmorgonen kommer
Ännu icke har vi upplevt den

Redan nu är vi kallade till gemenskap med honom
Ännu icke är vi i den himmel han har berett.



Påskaftonen drar åt två håll,
vetskapen om vad som ska hända
och smärtan över att det inte har hänt än

Påskaftonen drar åt två håll,
Vissheten om den nya jorden som väntar
Och smärtan över den jord som är i födslovåndor


Påskaftonen drar åt två håll,
Glädjen över den sanning som kommer
Och smärtan över att så få känner till det

Påskaftonen drar åt två håll,
Sorgen över gårdagen
Och glädjen över morgondagen!