Sagan om ringen

I går morse hade jag en ring på mitt högra finger. I går kväll upptäckte jag att jag inte hade någon ring på fingret. Eftersom den suttit där sen 2007, så kändes det väldigt konstigt att det inte satt någon ring där. Bara valkarna efter ringen fanns kvar och en vit rand, som vittnar om att jag på andra ställen är lite solbränd.
Jag blev ganska ledsen när jag märkte att ringen var borta. Det är nämligen inte vilken ring som helst. Det är en doktorsring, högtidligt påsatt på mitt finger på en promoveringsceremoni i lärdomsstaden Lund. Man kan säga, att jag fick förtjäna den två gånger innan den blev min. Jag fick dels utföra ett digert forskningsarbete under många år för att bli berättigad att bära den, dels fick jag dyrt betala den med pengar, så man kan säga att den är min två gånger om. Även om det är världsligt, som Karlsson på taket sa, så måste jag erkänna att jag blev ledsen när den var borta. Och jag vaknade flera gånger inatt, av att ringen inte satt på min hand.
Då var nu frågan hur och var jag kunde tappa den. Hur kan man tappa en ring som sitter så fast, att det är en valk efter den. Och det har ju aldrig hänt förr. Har jag fått smalare fingrar? Och var tappade jag ringen? Jag hade tvättat trädgårdsmöbler, rensat jordgubbar, dansat runt midsommarstången, bäddat sängen och mycket, mycket annat. Var fanns ringen? Jag ringde dottern som tömde soppåsen och där var ingen ring. Inte heller var det någon ring i vattnet till trädgårdstvätten, som stod kvar. Och låg den kvar vid midsommarstången i Folkets park, är det väl troligt att jag sett den sista gången. Men i sängen då?
Efter en halvtimma ringer barnbarnet Helmer. Vi har hittat ringen, säger han. Vilken glädje! Den var i sängen! Nu kan jag få tillbaka min ring. När jag tittar på mitt tomma finger, så vet jag att den finns i dotterns smyckesskrin tills jag kommer och hämtar den!
Det står om en ring i bibeln, ja inte i den svenska översättningen men i den grekiska. I Ef 1:14 och i 2 Kor 1:22 kan man läsa om en ”arrabån” som i svenskan översätts med borgen men betyder förlovningsring, underpant och handpenning. Gud har gett oss Anden som en handpenning, underpant, borgen eller förlovningsring. Med den ringen är det tvärt emot, mot min ring. Gud skapade oss först och sen fick han genom Jesu Kristi död köpa oss tillbaka från synden. Han har betalat priset två gånger, precis som jag gjorde för ringen. Skillnaden är att det är han som betalar och jag får ringen av nåd, dvs Anden, som är som en förlovningsring, som pekar fram mot det som komma skall, en hel evighet tillsammans med Gud.
Mina tankar gick till om man kan tappa den ringen, precis som jag tappade forskningsringen. Det var ju så osannolikt. Kan min ”bildliga förlovningsringsfinger” på samma sätt armas ut, så att jag ”tappar Anden”? Och kanske därmed också tappa hoppet om den kommande härligheten? Jag vet inte, men ett vet jag, att om jag håller mig nära Jesus, Guds Son, så ”tappar” jag inte ringen. Han håller den kvar på mig. Då är jag trygg!

En historisk dag

Så har man då varit med och skrivit historia…..ja kanske inte riktigt för jag var bara åskådare, inte deltagare. (Jag hade ingen röst men vår representant var på plats och hade en röst men just idag hade han ingen röst dvs han var hes).

Men historia skrevs. Sedan 1905 hade det funnits tankar om ett nytt samfund och 2011 blev det av. Man kan bli fartblind för mindre.

Efter två dagars förhandlingar ( där jag hade en röst) var det dags. Och så hände det! Ganska odramatiskt! Var det riktigt sant? Det kändes fortfarande lite ”inomvärldsligt” men så kom omvärlden till oss via equmenia, som fick oss att fokusera på ärendet. Härliga equmenia!

Jag har i princip varit trogen min plats på läktaren hela dagen men jag tog någon liten paus. Jag behövde ju kaffe. Jag var inte fri från det behovet fast jag var del i en ny kyrka. Kön till det ”fromma kaffet” var lång, så jag tog mig ut i världen, till ”seven eleven”. Och jag var först. Men jag fick en lång svans efter mig. Fler klev ur fromheten och ut i världen och köpte kaffe på ”seven eleven”. Och vad stod det på kaffekoppen???? Jo, ”thanks heaven”. Tänk att en “värdslig” varukedja ville vara med oss och tacka Gud! Det kanske inte är så långt till ”världen” som vi tror. Den ligger precis om hörnet. Och tänk om den vill vara med och tacka Gud!

Hur ska vi nu få ihop det med en ny kyrka för tre sorters gamla uvar. Alla har ju inte, som jag, provat runt i alla sammanhang. Mycket varm gemenskap har jag haft med metodister, jag har suttit i svenska baptistsamfundets riksstyrelse och nu sitter jag här och är ”missionare”. För att lyckas få alla gamla uvar att bli ett, gäller det att vi har blicken riktad på Kristus, trons hövding och fullkomnare.

Under förhandlingarna satt jag mest och broderade. Eller mest repade upp. Det hade blivit lite fel alldeles i början. Men inte mycket, bara lite. Det var en förskjutning i sidled med ett stygn. Och jag sydde vidare men det blev inte riktigt bra. Så jag bestämde mig för att justera i grunden, så att det fortsatta arbetet skulle bli rätt. Och nu är jag på rätt väg.

Broderiet talade till mig in i det aktuella kyrkobyggandet. Det blir inte bra om man bygger vidare på fel grund. Det kanske bara är lite fel men det blir aldrig riktigt bra. Det är bättre att vi alla rannsakar oss nu och repar upp lite i våra egna liv, så att byggandet av nya kyrkan blir rätt från början och vi stämmer ihop med varandra.

Låt oss alla be ”Rannsaka mig Gud och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för mig bort från dig, och led mig på den eviga vägen”. Ps 139:23-24