Marie Bebådelse dag.

Marie bebådelsedag!  Luk 1:26-38

Jag vet inte vad du kommer att tänka på när du hör ordet Marie bebådelsedag. Kanske tänker du på våfflor. Kanske tänker du – ”jaha, nu är det bara nio månader kvar till jul”. Kanske tänker du på Ulf Ekman, som konverterat till katolicismen och därmed trätt jungfru Maria närmare, så att säga. Kanske tänker du på dom som vill förneka jungfrufödelsen och därmed begränsa evangeliet till endast det mänskligt förståbara.

Om du nu väntat dig en komplett Marie Bebådelsebetraktelse blir du nog besviken. Jag har fastnat för en enda rad i testen: ”Var inte rädd! Du har funnit nåd hos Gud.”

Man kan se det som så, att den här versen är textens centrum. Det finns ett innan och ett efteråt.

Det finns ett innan, med fruktan och förskräckelse. Inte så att Maria var mer rädd än andra. Snarare pekar det på människans rädsla för det okända, som i sin tur driver oss till att skydda oss och avskärma oss, låsa dörrar, skaffa buffertar, utveckla den här tidens största fasa – individualismen. Ett resultat av fruktan ser vi nu nere på Krimhalvön. Ryssar och Ukrainare är rädda för varandra och än värre, rädslan sprider sig som en löpeld ut i vår värld. Alla är rädda för alla och då är risken för världskrig bäddad.

Innan mötet med den nådefulle Guden fick rädslan härja fritt i våra liv. Och handen på hjärtat: Blev du riktigt av med den här rädslan när du började bekänna dig som kristen? Eller har du det som jag, att rädslan dyker upp, när du minst anar det. Det kan vara rädsla för att bli bestulen, bli överfallen, rädsla för baktal, rädsla för oförätter på arbetet, rädsla för arbetslöshet, rädsla för världsekonomikrasch eller rädsla för krig. ”Frukta inte, du har funnit nåd hos Gud”. Vi förstår inte hur men det behöver vi inte.

I denna textrad kommer vi till skärningspunkten i tillvaron, dvs slutet på fruktan byts med nåd hos Gud.

Vad är då nåd? Låt oss titta lite på detta.

I gamla testamentet har vi två ord, chen och chäsäd. Det förra betyder fromhet, godhet, kärlek, vänlighet. Det senare är ett centralt ord knutet till förbundstanken. Han tog, trots att man inte förtjänade det, initiativ till en odelad gemenskap med människan. Det gällde Noa, Abraham, Isak och Jakob, Mose osv hela gamla testamentet igenom. Detta var ”Guds suveränt fria och oförpliktade utkorelse och trofasthet trots Israels gränslösa otacksamhet och avfallstendenser. Hans karaktär är en gränslöst förbarmande förbundstrohet. Detta är vad chäsäd i GT är.

 Förbundet gäller nu hela världen, genom Jesu Kristi försoningsdöd. ”Gud visar sin nåd – och kan visa den – endast på förbundets grund, mot dem han får frälsa in i sitt nådesförbund”. Och i nya testamentet möter vi nåden via ordet charis, som vi har i charisma=nådegåva och eucharistos, som på grekiska betyder tack. I nya testamentet är Guds nåd själva huvudbegreppet. Genom charis har det nytestamentliga gudsförhållandet fått sin kvalitativa bestämning. Nåden är Guds rikes egentliga signatur. Guds rike är nådens rike.  Nåden präglar det nya förbundet. Luk 4:18-19.

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Nådens primära gåva är syndernas förlåtelse och omedelbar gemenskap med Gud. Rom 3:23-25 a, Ef 2:4-8.
Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hand nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet.

Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed villa han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.

”Frukta inte, du har funnit nåd hos Gud”.

Tillbaka till texten. Vi står just i skärningspunkten mellan gamla och nya förbundet. Det gamla, som var begränsat till vissa och det nya som gäller alla. Precis här och nu öppnar sig den nya tidsåldern. Ännu har han inte dött och uppstått för våra synders skull men han har ”frösatts” i Marias hjärta. Hon var den förste att få frågan om hon ville ta emot Jesus i sitt hjärta. Och hon sa ja. Tanken svindlar – vad hade hänt om hon sagt nej till Jesus. Tanken svindlar också om vi tänker på vad det innebär för oss om vi säger nej.

Jag vill också säga något om de två små orden ”hos Gud”.  Nåden jag funnit är inte ett självständigt objekt lösryckt från ett sammanhang. Nåden är hos Gud.  Vid Jesu död brast förhänget och vägen är öppen in i det allra heligaste, till nådastolen, som finns där. Vi har fått möjlighet att kasta in vår själs ankare och få fäste där.  Du och jag får vara ”hos Gud”. Det är ingen skiljevägg emellan. Han hindrar oss inte från närhet. Det beror bara på dig och mig.

Till sist vill jag citera 3 sånger, som sätter detta i sitt sammanhang.
1. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

2. Jag går på livets väg. Där kan allting hända men jag kan vara trygg för Gud finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig. Han omsluter mig på alla sidor.

3. Bred dina vida vingar o Jesus över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro min starkhet, min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder, mig rena med ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad oss alla stora små
och låt i frid oss åter till nattens vila gå.