På jakt efter egot, del 2

Idag tänkte jag skriva lite om den del av egot som hör ihop med habegär. Vem har inte någon gång för viljan att vilja ha mer?

Jag tänker på vad ett möte med Jesus kan göra med habegäret. I Lukas 19 kan man läsa om en liten man som tyckte om pengar. Han hette Sakaios. När han hörde talas om Jesus, ville han se honom. Han tycktes inte i första hand vilja träffa honom utan bara se honom på avstånd men se bra. Han klättrade upp i en Cykomor för att få utsikt, spana på avstånd i hemlighet.

Men Jesus såg. Han är sån. Han nöjer sig inte med att bli skådad på avstånd. Han vill ha relation. Och han ser igenom våra lövverk och ber oss komma ner till honom. Jesus ville gästa i Sakaios hus. Han ville relation. Han ville äta tillsammans med honom, vilket var ett tecken på en mycket djup relation. Sakaios var inte van vid det. Han var hatad pga att hans ego, som roffat åt sig orättfärdigt, hade mötts av avundsjuka egon, som byggt pansarmurar, som en isoleringscell runt Sakaios.

Här hände något. Man vet inte riktigt vad. Relationen med Jesus förvandlade honom. Det står inget om böneceremonier eller bekännelseformuleringar men det står om ett förvandlat liv. Egoismen hade vänts i ett utgivande. Omedelbart förändrade Sakaios på sitt ekonomiska tänkande. Mötet med Jesus fick konsekvenser i vardagslivet.

Denna berättelse kan få mig att skämmas. Det är mer än 50 år sedan jag ”mötte Jesus” och blev en efterföljare,  (ja, du läser rätt. Jag var bara 5 år då), men har jag låtit mötet med honom påverka mitt ego på djupet? Påverkar det mitt ekonomiska tänkande? Eller sitter jag kvar bakom mina lövverk och bara är en åskådare? Och hur är det med dig?

I en musical förra helgen sjöng vi:

Liten, han är liten. Liten, han är liten.
Hatad utav folket, ratad utav vänner och familj.
Hade tagit pengar. Jag var tulltjänsteman.
Jag hörde om den mannen som kom för att gästa våran stad.
Ville se och höra men jag var för kort och kom för långt bort men jag såg ett fikonträd.
Liten, han är liten. Liten, han är liten.
Klättra’ upp i toppen. Det var nog sista droppen, för han såg mig sitta där.
Och han sa då: Kom ner från din trädgren. Jag vill se din gästentré idag.
Dela en god måltid och ge dig en frid. Det var mig han såg.
Trots allt jag ändå hade gjort, jag skulle få skulden uppgjord!
Liten, han är liten. Liten, han är liten.
Allting jag har tagit, allting jag bedragit har, skall nu återbetalas.
Jag skall nu bli fri. Jesus mig förlåtit, trots allt jag tillåtit har av stöld.
Men han gav mig chansen, att finansen all, klara dess utfall
och nu be om ursäkt till dem, som tyvärr hamnat i kläm.

När Jesus möter oss har han något att säga om vår inblandning i ett korrupt samhälle och han gör oss fria att agera, istället för att bara flyta med. Det ät endast på detta sätt denna tidsålders ego kan övervinnas.

På jakt efter "egot", del 1

Jag har på senare tid lagt märke till att det lilla ordet ”ego” dyker upp lite varstans. Jag är uppväxt med att ”egot” är något, som är lite fult, måste hållas i schack och inte få fritt spelrum. Men numera har ”egot” flyttat in i salongerna och blivit rumsrent. Det gäller På att förverkliga sig själv, se om sitt hus, försäkra sig om lycka och framgång och när man väl har det, så kanske man kan hjälpa andra.

Predikan i vår kyrka idag handlade om att älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss (Matt 5:38-48). Vågar vi läsa bibeln som det står, så finns det inte plats för något ”ego”. Det finns bara plats för ”nästan”. Och när Jesus är i farten, så räcker det inte med att älska sina nära och kära. Han begär att vi ska älska våra ovänner och dem som förföljer oss. Det är inte ett känslobeslut, fick vi höra i kyrkan idag. Det är ett viljebeslut. Och det beslutet är ett beslut att ta avstånd från ”egot” och leva för ”nästan”, vem den än är. Det är tuffa tag och ”raka puckar” från vår mästare Jesus. Han slipar inte sitt budskap, så att det passar in i vår bekväma ”egotripp”. Nej han slår huvudet rakt på spiken i våra ”egon”, så att det tränger rakt genom märg och ben. Och det känns inte alls skönt.

Samma tankar hittar vi hos Paulus, han som förr var en egotrippad religionsfanatiker och som mötte den han förföljde så drastiskt, att han sen blev en efterföljare. Tänk, om Jesus, som Paulus förföljde, hade svarat med samma mynt, som Paulus gjorde! Tänk, om Jesus låtit rätt gå före nåd och utkrävt rättvis dom. Då hade inte nya testamentet haft så många brev. Och i sin efterföljelse lärde sig Paulus av Jesus, att om fienden är hungrig, så ge honom att äta och om han är törstig, så ge honom att dricka (Rom 12:20).

I predikan fick vi höra, att när vi möter oförrätt har vi ett val att göra och det valet påverkar våra liv, att ge igen eller lägga ner stridsyxan. Min bön är en bön om hjälp att lägga ner stridsyxan och bjuda in ”nästan” i mitt liv, vem han än är. Men Gud har en lång väg att gå med mig. Men jag villinte gå tillbaka eller vända mig om. På facebook fick jag en bild på en vägkorsning. Där stod det ”se inte tillbaka, du skall inte den vägen”. Och på vägskyltarna stod det svikna löften, lögner och sorgligheter. Så lätt det är att slå in på den vägen och då ligger bitterheten och lurar.

Jag vill sluta med en vers i en sång, som igår avslutade den musical jag hade glädjen att vara med i:

Är du bitter och besviken,

har ditt hjärta djupa sår,

säg till Jesus vad du känner,

våga tro att han förstår.

Han som bar vår synd och plåga

i sin egen kropp en gång

älskar oss och ger oss vila

tänder hopp och föder sång.

Min bön är att jag och vi alla den kommande veckan får vara med om nytända hopp och nyfödda sånger.