Del 22 i rehabprocessen. Ett år har gått.

Nu har ett år med den nya höften gått. Det har varit ett fantastiskt år. Tänk att det kunde bli så bra! Det värsta är att jag glömmer att jag är opererad. Jag har klättrat i berg och hoppat utan att tänka på det. Jag får ont i magen när jag tänker på att jag skulle kunna hamna där med höften ur led. Men jag är noga med att ha mobiltelefon med mig var jag än är. 

Hur långt har jag då gått på min nya höft? Jo i förrgår kväll passerade jag Rom. Jag har gått 236 mil! Och räknar man stegen, så blir det 3,4 miljoner steg, fast bara hälften av dom är gångna med den opererade höften, dvs 1,7 miljoner steg. Att kunna gå utan smärta är ett privilegium! Det var länge innan operationen, som jag faktiskt hade problem, även om jag inte förstod det.

Skidåkning gick också bra men det blev inte så mycket pga corona. Fjällvärlden blev ju förbjuden mark mitt i säsongen. Men jag har testat och det var inga problem. 17 mil hann det bli. 

Cyklingen har jag tyvärr inte riktigt hunnit med. Men den är inga problem. 107 mil har det blivit, det mesta av det på racercykeln.

När jag tänker tillbaka till kvällen för ett år sen, så är jag så tacksam att jag fick vara den första "early bird", dvs hemgång samma dag som operationen. Och jag minns med glädje min lilla kvällspromenad den dagen. Jag är också tacksam för den operation jag fick, som blev så lyckad. 

Nu går jag igång på år 2.