Andlig klarsyn (Matteus 7:22-29)

Som många av er vet, så är jag ofta ute och cyklar (kanske både på det ena och det andra viset men nu menar jag bokstavligt talat). Helst skulle man ju, som Lasse i Bullerbyn vilja ha nerförsbacke jämt men när det inte går, så skulle det ändå vara skönt med lite nerför i slutet av alla resor. Och så är det precis tvärt om, för alla hus ligger på ett berg, åtminstone på Kålland. Och när jag cyklade till Hönö och passerade oländiga trakter med höga berg, någonstans mellan Gräfsnäs och Skepplanda, så visste man, att när det gick mer uppför än vanligt, så närmade man sig något hus. Och inte nog med att det låg ett hus på ett berg. För att retas ordentligt, så stod det ”Hålan” på skylten. Jag har aldrig tänkt mig en håla upp och ner förut.

Det tycks vara så att dom som byggde hus på 1800 och 1900-talet hade läst Matt 7. Man visste att det var lämpligt att bygga på ett berg. Och småbarn vet det. Det har dom sjungit i barnverksamheten.

Bygg inte hus på en sandig strand,

Bygg inte hus på grus.

Kanske verkar det okej

men en dag du ångrar dig.

Du måste bygga huset en gång till.

Du måste bygga huset på ett berg,

På en stadig grund som inte rubbar sig.

Och när stormen piskar på

Har du frid i huset ändå.

Men numera trotsar man såna saker och bygger gärna hus ända ute i Vänern. Och inte bara det. Man bygger storstäder på förkastningssprickor i jordskiktet, där det är alldeles säkert, att det förr eller senare blir jordbävning. Jag har en kollega från Alicante, där man byggt på berget i alla år men plötsligt fick för sig att erövra attraktiva ytor för bygge. Och regnet kom och tog hela området med sig ner i djupet. Det går inte att trotsa naturlagarna. Och det går inte att vi konsumerar mycket mer energi än vi för tillbaka till jorden. Vi kan inte sticka huvudet i sanden och tänka att går det så går det.

Dagens evangelietext handlade just om att vara klok och bygga huset på ett berg. Episteltexten, som vi hörde i inledning, talade om detsamma. Det handlar om att anpassa sig efter de naturlagar som gäller och det har varit självklart för folk i alla tider att man så ska göra.

Texten idag säger kanske något mer. Den inleds med ”hör och handla” eller vi kan säga ”hör och gör”, alltså lyhördhet för dom lagar som gäller.

Dagens tema är andlig klarsyn. Det har jag funderat på, hur det hänger ihop med texten. För det som texten ger oss är något slags sunt bondförnuft, som vi vanligen inte skulle kalla andlig klarsyn. Men hänger det ihop???? Låt oss stanna upp ett ögonblick. Vad är andlig klarsyn??

En vanlig tanke är att hälleberget är Kristus och att vi ska bygga våra liv på Kristus och alldeles säkert är det riktigt men vad innebär det?

Det kan innebära att tex hjälpa sina barn att starta livet på kristen grund. Metodisterna har väldigt tydligt lovat, i samband med att man döper sina barn, att undervisa sina barn i en kristen vandel. Där har vi andra kanske något att ta efter. Vad kan det innebära mer?

Samförstånd är hälleberg, makt är sand. Smaka på den. Så har Stanley Jones uttryckt sig i sin bok ”Bergspredikans Kristus”. I sociala och politiska sammanhang kan vi väl hålla med att det är så. Kan vi nå samförstånd håller äktenskapet, håller regeringen. Men när någon blir maktgalen och inte längre följer de naturliga lagarna som är givna går allt sönder. Stanley Jones citerar också Jesu ord att den som inte församlar han förskingrar. När själviskhet inträder så sätter centrifugala krafter igång, som raserar. Själen splittras genom själviskhetens centrifug. Och där har vi tappat bort själva kärnan i evangeliet, nämligen hör och gör.

Det är inte alltid så lätt att konkretisera Kristus i våra liv på ett vardagligt sätt så att det blir begripligt för både oss själva och vår omgivning.  Det mest konkreta vi har här är alltså Jesu kallelse ”följ mej”, dvs ”hör och gör” som vi läste i texten.

Att höra och göra är efterföljelse. Följ mig, säger Jesus och den andliga klarsynen presenterades av vår Herre långt tidigare, nämligen redan i Edens lustgård, vid kunskapens träd. Adam och Eva valde att inte följa Gud utan gå sin egen väg. Den vägen ledde ut från lustgården och ännu har vi inte kommit tillbaka dit.

 Det fortsatte med brodermordet. Gud kallade till omsorg om varandra men Kain frågade den klassiska frågan ”skall jag taga vara på min broder”. Han valde att inte göra det och det ledde till historiens första mord. Och så har det hållit på genom årtusendena.

 Under Noas tid handlade människorna i så stor egoism att Gud ångrade att han skapat människan. Endast en liten rest räddades då genom arken.  

David, som var en sådan fantastisk kung för det mesta, var så hemsk att han tog en annans hustru, Batseba, bara för att hon var snygg. Och han skickade ut hennes man i första frontlinjen i kriget för att han skulle dö. Att han hade mage. Han hade sannerligen hamnat i egeoismens torktumlare och utövat makt, som är sand. Men profeten Natan lät David döma sig själv och hans ånger blev enorm. Därför har vi Psalm 32 i bibeln.

Synd är i en mening att göra sig oberoende av Gud, sa Leif Carlsson i ett bibelstudium på Hönö. Motsatsen rättfärdighet är att leva i beroende. Och lever man i ett beroende till Kristus, då får man uppleva verklig frihet. Synd är alltså att klara sig utan Gud.

Och så har det fortsatt. Människan har inte följt Gud utan tagit saken i egna händer och regerat och det har alltid lett till förödelse. Ibland ledde det till Guds tystnad i flera hundra år, tex efter Malakis tid fram till Jesus kom.

Människan har gjort uppror och slagit sönder och förskingrat men ständigt har Gud församlat och åter kommit och sagt ”hör och gör”.

Här tror jag att vi har den andliga klarsynen. Liksom husbygget kräver att man böjer sig under naturens lagar, så kräver det andliga husbygget att vi följer de andliga lagarna, dvs att vi inte tar saken i egna händer och beter oss som om vi inte hade någon Gud. Gång på gång står han trots detta och kallar oss att följa honom. Hör och gör. Det går inte att bygga Guds församling i egen kraft och på mänskliga idéer. Det går inte att bygga sitt eget liv heller i egen kraft. En del behandlar Gud som om dom hade honom i en ask, har någon sagt men Gud låter sig inte behandlas så. Han går sina egna vägar. Han följer ej våra råd. Följ mig säger han. Hör och gör som jag, säger Jesus.

Det är inte lätt att definiera det här med andlig klarsyn. Men jag skulle inte bli förvånad om du har människor i din närhet som du tänker på som förebilder i detta. Låt oss åter stanna upp i detta och fundera ett ögonblick vad du har för förebilder och vad det är som hindrar dig att leva som dom.

Till slut vill jag berätta om min giftasmorbror, som levt sitt liv som missionär i Kongo och som lärare i Småland. Han var en stillsam, lågmäld fridens man, som hos alla väckte respekt. Jag vill säga att han var en som hörde och gjorde. När vi träffades på 70-talet, hade vi ju det gemensamma att vi var ingifta och jag uppskattade honom mycket. Vi delade en del intressen, bla odling. På den tiden odlade jag bara det vanliga, som morötter, ärter, dill och potatis men han hade kommit längre. Han visade mig tomater och gurkor och så visade han mig en liten oansenlig planta och han frågade mig om jag visste vad det var. Det visste jag inte. Så vände han på plantan och från denna lilla, lilla planta hade det växt ut en fullstor vattenmelon. Jag var fascinerad.

För ett par veckor sedan, den 3 juli, var det dags att följa honom till den sista vilan. Då sjöng vi sången, som vi sjöng alldeles innan predikan, ”en vänlig grönskas rika dräkt”. Låt mig citera sista versen igen.

Då må förblekna sommarns glans

Och vissna allt fåfängligt;

Min vän är min och jag är hans,

Vårt band är oförgängligt.

I paradis han huld och vis,

Mig själv skall omplantera,

Där intet vissnar mera.

Giftasmorbror Henry följde Jesus. Han hörde och gjorde. Han var en fridsam, försynt melonplanta med en stor frukt och nu är han omplanterad i Guds rike, där inget vissnar mera. Han byggde sitt hus på ett berg. Låt oss följa hans exempel.