Här bredvid mig finns en plats. Ställ dig här på klippan.

Denna söndags tema är ”Livets källa”. Bland dagens texter har jag fastnat för en rad i
 2 Mos 33:21 " Här bredvid mig finns en plats. Ställ dig här på klippan."
Jag kommer att dela in det jag säger under rubrikerna närhet, delaktighet och gränslöshet.
1. Närhet: Här handlar det om en Gud som erbjuder en plats nära sig själv. Det var mycket ovanligt i judendomen och också i omgivande religioner. Man hade en oerhörd respekt för Gud, så stor respekt att man inte ens vågade nämna hans namn. När man läste bibeln hade man bytt ut vokalerna i Gudsnamnet och satt dit andra, så att man inte skulle försäga sig. Gud var en Gud man hade respekt för och som fanns på avstånd. I Psalm 8 läser vi om just den här kontrasten: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, vad är då en människa?” Gud, skaparen, å ena sidan långt borta, som skapat allt och alla och den lilla människan å andra sidan, som ändå Gud skapat nästan till ett Gudaväsen och gett en uppgift, ett förtroende. I dagens text visar Gud för Mose att han är annorlunda, vill vara nära och ha gemenskap med Mose. Han bjuder Mose att komma nära. Om vi gör en reflektion över Mose tidigare liv, så saknades en del närhet. Han gick miste om sin mors närhet. Han sattes ut i en korg i Nilen och togs sen omhand av prinsessan. Han gick också miste om närhet till sitt folk, när han fick fly till öknen efter det dråp han gjort. Och nu var han ute i öknen med ett motsträvigt folk. Kanhända han hade förlorat hoppet om närhet, när Gud bjuder honom att komma nära på klippan. Det är aldrig för sent att komma in i hans närhet.

Jag har funderat en del över närhet i vår egen tid. Hur nära vill vi komma någon? Vi vill väl ändå ha lite distans – gifta sig – ja kanske men lova trohet hela livet – vill jag komma så nära? Dela allt – ja men inte kassaboken och inte den andres intressen. Det är nog inte ovanligt i vår tid att vi håller varandra en armlängd bort och prioriterar självständighet, oberoende, ord som hyllas i vår tid. Och hur reagerar vi innerst inne när någon vill komma nära?? Och vågar vi släppa Gud nära, in i alla mina skrymslen eller vill vi ha något privat? Och vad har den här distansen till Gud och människor lett till i vår tid? Jo, ensamhet när det gäller, rådvillhet, brist på sammanhang. ”Kom nära mig du mänskobarn, kom nära mig”.

2. Delaktighet: I inbjudan att komma nära ligger en inbjudan till delaktighet i Guds liv och sammanhang. Detta är otroligt för den lilla människan, att bli delaktig i hans verk. Det är fantastiskt att en stor och allsmäktig Gud vill dela livet med oss människor. Men bibeln lär att det finns något i vägen som hindrar delaktighet. Kyrkan brukar kalla det för synd. Vi kanske skulle kunna kalla det ”oviljan och rädslan att släppa Gud inpå sig”. Det är synd i dess rätta bemärkelse. Synd betyder att missa målet och det gör man om man håller Gud på avstånd. Men det räcker väl att ha honom i kyrkan på söndagen? Så närgången behöver han väl inte vara, att han blir delaktig i mitt privatliv. Jo, det är just det Gud längtar efter. Han längtar efter hela dig. Han har skapat människan till sin avbild för gemenskap med henne. Men något bröts redan i början, alldeles efter skapelseberättelsen i Edens lustgård. Adam och Eva ville inte visa sig som de var. De dolde sig för honom med fikonlöv. Något hade kommit mellan dem och Gud. Något kom emellan då och har varit emellan Gud och människan ända sen dess. Därför lär bibeln att Gud tänkte ut en möjlighet, att sända sin egen son till att bli människa, dö på ett kors och försona sig med människan igen. Detta hände på ett annat berg, ett berg i Jerusalem, kallat Golgata. Åter igen bjöd Gud människa att komma nära, bli försonad och dela livet med Gud, dela vardag och helgdag, glädje och sorg, dela allt som rör människan. Det är detta som kallas försoningsverket. Och det är maximal delaktighet. På gamla testamentets tid, innan Jesus död och uppståndelse, var närheten och delaktigheten inte fullt möjlig. I begränsade sammanhang skedde en försmak av denna delaktighet. Det var genom att sluta förbund. När Gud slöt ett förbund med människan, delade man inte bara löftet. Det behövdes ett offer. Man slaktade. För att bekräfta delaktigheten åt man med varandra. Det är ett yttersta tecken på delaktighet. Man äter inte med den man inte är försonad med.
När Jesus kom, kom ett nytt förbund, det som kallas det nya förbundet i mitt blod. Det är när Jesus dog och uppstod för oss och beredde vägen till en fullständig gemenskap och delaktighet mellan Gud och människa. När Jesus dog på berget Golgata kallade han in människan i en ny delaktighet. Han kallade oss att dela hans lidande och hans härlighet. Det är inte bara en dans på rosor att vara kristen men man kan få uppleva att det är värt allt

Väljer vi utanförskap eller delaktighet? Så många väljer ett utanförskap idag. Aldrig har det funnits så många enmanshushåll i vårt land. Och aldrig har ensamheten varit så stor. Många har fått uppleva att det kostat mer än det smakat att odla egocentricitet på bekostnad av närhet och delaktighet. Men genom att Gud uppväckt Jesus Kristus har vi en ny möjlighet till delaktighet. Och det stora med detta är att det gäller alla, alltså tredje punkten i dagens predikan:

3. Gränslöshet: Gränlösheten ligger i att Gud gjort detta, dvs sänt sin son till denna världen för att rädda ALLA,. det nyfödda barnet och den allra äldsta. Gud sätter inga gränser, scout här, tonår där, pensionärena på onsdag. Han blandar unga o gamla. Jätteunga Maria o jättegamla Elisabet blev med barn med ett halvårs mellanrum, den gamla för att föda den lille i sammanhanget, han som bara skulle bana väg och som inte en var värdig att lösa upp Jesu skorem. Den jätteunga enkla Maria skulle föda Jesus, Guds son. Här kastades allt rolltänkande omkull. När Jesus var 8 dagar och kom till templet möttes han av jättegamla Simeon o Hanna och dom förstod storheten och mogenheten i det lilla barnet. Och efter att ha sett Jesusbarnet hade dom varit med om allt och var beredda att lämna detta jordeliv. När jätteunga kloka Jesus nästa gång är i templet vid 12 års ålder kastas alla normala roller överbord. Jesu plats är i templet, inte som barn i den lilla familjen. Och alldeles innan Jesus dör på Golgata kulle markerar han åter gränslöshet i relationerna. Till Johannes säger han om sin mor: Johannes se din mor och till sin mor säger han: Moder se din son. Han har markerat gränslöshet. Det finns inga gränser i hans gemenskap. Isolerade familjebildningar bryts upp och ger plats för andra.

Hur ser det ut idag? Samtidigt som vi reser högt och lågt över gränser och samtidigt som informationteknologin öppnat möjlighet för gränslös kommunikation, så sätter vi upp mer gränser än någonsin. Aldrig någonsin har vi låst våra dörrar om oss så väl som nu för tiden. Aldrig någonsin förr har vi delat upp vårt samhälle i åldersklasser på det sätt vi gör idag. Aldrig förr har vi avgränsat oss så väl från oliktänkande och originella personer. Aldrig förr har vi satt så många diagnoser för att avgränsa sjukt från friskt. Aldrig har vi varit så rädda och så ensamma, som sen vi började sätta gränser åt alla håll. Jesus kallar oss in i en gränslös gemenskap och att leva ett liv i vardagen i gränslös gemenskap med grannar som behöver det, barn som far illa, äldre som ingen har att dela livet med.

4. Som avslutning vill jag sammanfatta vad jag sagt: Gud säger: " här bredvid mig finns en plats. Ställ dig här på klippan." Det handlar om närhet, delaktighet och gränslöshet. Min bön är att ingen ska behöva drabbas av distans, isolering och gränssättning som hindrar hennes utveckling.