Val av kyrkoledare

Det fanns ingen ny kyrka än, så det behövdes ännu ingen kyrkoledare. Men det var en som var påtänkt. Men innan det var dags, skulle det rinna mycket vatten under broarna.

Det var en slags ”kyrkostyrelse” samlad runt en timmerman från Nasaret. I den gruppen fanns den kommande kyrkoledaren, ”på denna klippa ska jag bygga min kyrka” (Matt 16:18). I den gruppen fanns också den som skulle förråda själva kärnfiguren i kyrkan, nämligen Jesus själv. Det pågick en viss maktkamp i gruppen. Det fanns mer än en som ville ha den främsta platsen.

Tiden gick. Framtiden blev inte som ”kyrkostyrelsen” hade tänkt. Det blev ingen politisk manifestation. Det blev ingen popularitet. Det blev kris, sorg och smärta. Någon i ”kyrkostyrelsen” förrådde, en annan tvivlade, en tredje förnekade och mästaren dog. Inte kunde väl kyrkoledaren finnas här?

Så skedde undret! Själva kärnan för den nya kyrkan uppstod till liv och vandrade åter här på jorden och åt med sin styrelse. Och efter en måltid var det dags för anställningsintervju. Det fanns ju några som varken hade förrått, förnekat eller tvivlat. Men det var den som förnekat som fick komma på intervju. (Joh 21:15-17)

En solidaritetsfråga:
”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?”
”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär!”
”För mina lamm på bete”

En trohetsfråga:
”Simon, Johannes son, älskar du mig?”
”Ja, Herre, du vet att jag har dig kär!”
”Var en herde för mina får!”

En uthållighetsfråga:
”Simon, Johannes son, har du mig kär?”
”Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär!”
”För mina får på bete!”

Nu, 2000 år senare, är det dags för en kyrka att bildas i vårt land. Frågan är vem som är kallad och vem som är utvald. Frågan är också om denne har förnekat, förtvivlat, ångrat sig och nu älskar Jesus så mycket att han är beredd att gå in i herdeuppgiften och föra fåren på bete även om det kostar livet.