Är så tacksam för det liv jag lever just här och nu. Känns som jag alltid förr jagat framåt men nu fått landa i att "Detta är dagen som Herren ger".

Jag drömmer om en jul hemma

Så här i julens sista skälvande timmar vill jag knyta an till den kända sången ”Jag drömmer om en jul hemma”. Vad är det vi drömmer om? Vad är det som saknas som vi verkligen drömmer om? Längtar vi tillbaka till barndomen i sig eller är det den samhörighet, den känsla av sammanhang vi kände då? Eller vad är det? Vill vi bli små igen och förlita oss på någon annan? Vad är nostalgi egentligen? Vad betyder hemma för mig?

Utan att överdriva kan vi väl vara överens om att det finns en rotlöshet i vår tid. Aldrig har så många bott ensamma, varit ensamstående förälder, särbo, kvarbo, närbo eller något annat. Aldrig har så många känt sig ensamma fast de bor ihop. Och aldrig förr har vi överösts med så mycket prylar och aktiviteter som ska döva vår ensamhet.

”Ert hem hos Gud” hittade jag i bibeln, i Ef 2:19. Det var en av texterna från trettondag jul som innehöll detta. ”Ert hem hos Gud”. Vad är det för ett hem? Man skulle kunna tänka sig att det är himlen, en plats efter detta liv. Men jag tror det är att göra det för enkelt för sig. Lite tidigare i versen står det att vi inte är gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga. ”Hem hos Gud”, kan det stå för tillhörighet, delaktighet, känsla av sammanhang, jag allt detta som nutidsmänniskan saknar. Tänk om Efeserbrevet är så modernt att det möter upp mot nutidsmänniskans behov!

Jag drömmer om en jul hemma!