Advent i antågande

Domsöndagen och det gamla kyrkoåret är till ända. Vad blev det med våra liv och alla ambitioner? Idag har Gud skilt fåren från getterna för han är en rättvis Gud som inte ser mellan fingrarna. Kanske vi allt för ofta dömer oss själva hårdare än Gud gör. Det kan ibland leda oss in i en sån rannsakan att vi inte ser någon väg ut ur mörkret. Det är öken!
Där i öknen möter Gud med förlåtelse och omstart. För mitt i öknen kommer adventstexterna och Jes 35 är en riktig goding! Läs det! Efter en slitsam höst med grus i ögonen och ökensand i munnen, där vi kanske stämt in i sången "det är öken" möter oss något nytt. Vi är inte förflyttade till en annan plats. Vi är kvar. Men omständigheterna är helt annorlunda i detta nådens år. Öknen och ödemarken jublar. Vi är alltså kvar där men vi jublar! Det blommar i öknen. Vi har inte förflyttat oss till en örtagård utan undret har skett mitt i öknen! Den kraftlöshet som förut har rått är nu borta. Vi får styrka i kraftlösa armar och stadga i självande knän (jfr Hebr 12:13 fast gärna hela 12:1-13). Det är inte bara kraftlösheten som försvinner utan blindhet och dövhet, lamhet och stumhet. Helt nya förutsättningar finns där Gud bryter fram under det nya året. Vi är kvar i det förbrända landet och där ska det ska bli en sjö. Vi behöver inte flytta oss till sjön. Sjön kommer dit vi är.
Gud förändrar situationen där vi står. Mitt i pessimismen, oron, smärtan och våndan banar Gud en väg, den heliga vägen! Och vi som stod under domen på domsöndagen får komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och gläder följer oss och sorg och suckan flyr!
Halleluja!
Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud!
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud!