Förföljd av efterföljelse

Så har då 6:e söndagen efter trefaldighet gått till ända men förföljelsen av tankar om efterföljelse har inte slutat hos mig. Ett liv i efterföljelse, vad är då det?

Dagens texter handlar om att Gud kallar till en djupare efterföljelse än man först tänkt. I Matt 5:20-26 skärps lagens bud. Det blir inte lättare utan svårare att vara en efterföljare. I texten i 1 Petrus brev (1:16-19) kommer pilgrimstanken in, att vara redo att bryta upp när Herren kallar och att ständigt vaka. Hur mycket har vi inte sjungit om detta genom åren (Pilgrim som på väg till fadershuset, Jag är nu stadd på pilgrimsfärd, jag längtar till en bättre värld, Jag är en främling här….osv.). Och ändå, hur är det med pilgrimssjälen i oss? Har det som det står i en dikt, börjat växa mossa på vår farkost, så att vi inte kan lägga ut från land utan blir bofasta vid stranden. Då är det hög tid att ro ut från land, så att vi räddar vår pilgrimssjäl. Efterföljelse är alltså att vara beredd att bryta upp. Är vi det? Om Gud skulle visa en helt annan väg än vi tänkt oss, är vi då beredda att gå? Eller är vi bara beredda att följa efter på vägar vi tänkt ut själva?
Efterföljelse är att följa efter. Följ mig sa Jesus till lärjungarna och dom följde honom i 3 år. Intressant är också att Matteus och Markus har ett ord för efterföljelse, Lukas ett annat och ytterligare ett annat ord används i Johannes evangelium. Till detta får vi återkomma en annan gång.
Efterföljelse kan vara att ”gå undan” tillsammans med Jesus för att bli stilla med honom men det kan också vara tvärtom. Jesus själv visar på ett sådant sammanhang i Matt 14:6-21. Jesus skulle gå undan och vila men folket följde efter honom och han fylldes då av medlidande med dem och gav dem att äta (av de välsignade bröden och fiskarna.). Går vi undan för att vara med Herren (i lugn och ro) eller fylls vi av medlidande och ger vår omgivning att äta.? Runar Eldebo skriver i sin senaste bok ”Den stora skillnaden” att poängen med kristen tro är inte ro och vila utan att vi med alla till buds stående medel gör en skillnad”. Han vänder på den kända sångstrofen och säger ”det går en bro från ro till tro”. Det är inte rofyllt och puttenuttigt att vara en efterföljare. Är vi ändå beredda att följa honom?Dietrich Bonhoeffer skrev boken efterföljelse. Om denna bok kan man säga mycket men det jag nu vill säga är att han vet vad han talade om. Han blev förföljd för sin efterföljelse. Är du och jag beredda att gå så långt att vi förföljs för vår efterföljelses skull?